Vill du briljera vid fikabordet med dina skills kring nätverkshistoria? Eller är du ansvarig för nästa quiz med IT-tema? Oavsett vilket så kommer här lite nätverkshistoria som du kanske inte kände till…
Ethernet utvecklades 1973 av Xerox PARC i Palo Alto Kalifornien 1976. En av hjärnorna bakom Ethernet var Robert Metcalfe som 1979 grundade nätverksföretaget 3com. Tekniken bakom ethernet var inspirerad av ALOHAnet, ett radiobaserat system för att knyta samman de hawaiianska öarna.
Den första versionen av ethernetkablage hette 10BASE5 och kallades i Sverige lite skämtsamt för ”Guleböj”, eftersom det var en tjock gul koaxial kabel där man fysiskt borrade in anslutningar in i kärnan och skärmen på kabeln för att ansluta så kallade vampyrtappar. Lite senare kom 10BASE2, med en lite tunnare koaxial kabel (RG58), som många kanske känner igen från tidiga LAN partyn.
Denna typ av ethernet koppplades ihop med terminatorer i varsin ände och t-kopplingar som anslöt alla datorer på en slinga. Så fort slingan bröts, så dog hela nätverket och man fick försöka hitta avbrottet genom att systematiskt flytta termineringspluggen ett steg i taget.
Det var också ganska lätt att få jordpotentialsfel i denna typen av nätverk, så små ljusbågar och felsökande tekniker som slog huvudet i undersidan på skrivbordet, var inte helt ovanligt.
1989 så introducerade kabeldistributören Anixter sitt ”Levels” program för att specificera prestanda på olika kablar.
Detta program låg senare till grund för den officiella standard som TIA (Telecommunications Industry Association) tog fram och som vi idag känner till som Category märkningen på nätverkskablar (exempelvis Cat5E, Cat6 osv).
Den första partvinnade kabeln som togs fram var en Category 3 kabel, och klarade 10 Mbit per sekund genom att använda två av de fyra tillgängliga kabelparen. Efter Category 3 standarded, så gjorde Category 4 ett kort gästspel för att ganska snart ersättas av Category 5. 2001 lanserades Category 5e som hade kapacitet att klara av hastigheter upp till 1Gbit/sek, den än idag vanligaste anslutningshastigheten på våra kabelanslutna datorer.
Category 6 kablar kom lite senare, med kapaciteten att köra 10Gbit över koppar, men bara upp till 35 meter, vilket gjorde att den standarded aldrig fick något större genomslag. Idag är den rekommenderade kategorin vid nyförläggning av kablage Category 6A som klarar av 10Gbit upp till 100m. Det finns även Category 7 som också hanterar hastigheter på 10Gbit samt Category 7A, vilket inte är en officiell standard.
2016 lanserades även Category 8, en standard på kablage som klarar 25- och 40Gbit över avstånd på upp till 30 meter. Syftet med denna typ av kabel är att ansluta enheter inom ett datacenter, men eftersom både pris och tillgänglighet på DAC kablage och SFP28 fibermoduler har förbättras en hel del, så har denna typ av kablage nästan aldrig nyttjas, och det finns inte heller något större utbud av enheter som stöder 25- och 40Gbit på vanlig partvinnad kabel.
Partvinnad kabel (RJ45), 10BASE2 (Thinnet) samt 10BASE5 kabel (Thicknet / ”Guleböj”).
Nätverkshistoria – Ethernetswitcharnas intåg
Världens första ethernetswitch utvecklades av företaget Kalpana och var en 7 portars switch med AUI anslutningar och med den totala genomströmningskapaciteten på hela 30 Mbit(!). Tidigare hade nätverken bara bestått av ett enda segment, där bara en dator kunde prata åt gången, men med hjälp av ethernetswitchar kunde man nu effektivisera nätverket och dela upp det i segment, där flera dator kunde prata samtidigt vilket mångdubblade kapaciteten på nätverket.
Idag sitter i stort sett alla datorer anslutna på en egen switchport, vilket i praktiken innebär att det är mängder av segment på ett nätverk, men bara en enhet per segment. De trådlösa nätverken som vi använder idag är dock fortfarande i hög utsträckning ett delat medium och dras med samma problem som ethernet en gång gjorde.
Kalpana var också det företaget som uppfann EtherChannel, en teknik för att lastbalansera trafik över flera ethernetportar, en teknik som används fortfarande. De var också företaget bakom VLAN (Virtual Local Area Networks) en teknik för att begränsa broadcastdomäner och segmentera upp nätverk på Nivå2.
Cisco förvärvade Kalpana 1994 och Catalyst 3000 switchen var baserad på teknik från det förvärvet.
De ännu tidigare varianterna av Catalystswitchar kom från tidigare förvärv av bland annat företagen Grand Junction Networks och Crescendo Communications.
Sedan den första switchen lanserades 1994, har både funktioner och hastigheter ökat drastiskt och idag arbetar organisationen IEEE, som ansvarar för ethernetstandarden, med att färdigställa 802.3df, en standard som definierar hastigheter på upp till 1.6 Terabit/s. Det motsvarar för att vara exakt 1 677 721,6 Mbit/s, vilket är över 167 000 gånger snabbare jämfört med hastigheten på de första anslutningarna.
